punkt 2. Min första kärlek
Min första kärlek var andreas.Vi var tillsammans ganska länge, fast tiden spelade ingen roll för oss.
Han var allt en pojkvän ska vara. Han var snäll, rolig och visade att han tyckte om mig.
Mitt favorit minne från 'våran' tid är nog när andreas, jag, viktor och melanie(som var våra bästa kompisar, och dom var också tillsammans) satt i ett rum och gömde oss från våra andra vänner.
Jag och melanie satt bredvid varandra och viktor och andreas satt mittemot oss.
Det var mörkt och det var sådär läskigt spännande som det är när man vet att man kan bli upptäckta när som helst.
I alla fall, vi räknade alla till tre, och på tre så pussades vi.
Jag och andreas, melanie och viktor. Det var den bästa tiden i mitt liv hittills.
Jag var tillsammans med en äldre och mognare kille, livet lekte.
Jag var fyra, han var fem.
Det är historien om min första kärlek.
Okej, om jag ska vara ärlig så kommer jag inte ens ihåg om han hette andreas eller inte.
Jag kommer bara ihåg att han var min dagisfrökens son. Men vi var faktiskt tillsammans, och vi satt och pussades i ett mörkt rum.
Fast vi satt ju och fnittrade i tjugo minuter efter varje gång men ändå.
Haha nej men seriöst nu.
Jag har aldrig varit kär.
Så jag har tyvärr ingen historia om hur det var jag och min första kärlek mot världen, eller om hur min första kärlek var otrogen och lämnade mig heartbroken.
Tro inte att jag är en hjärtlös liten fitta nu. Även om jag aldrig varit kär så har jag ju självklart gillat killar mer än vänner eller vad man ska säga.
Men har aldrig upplevt det där pirret i magen eller känslan av att just honom vill jag vara med.
Ni vet, den där filmkärleken som alla vill uppleva? Och som nästan ingen upplever på riktigt men kan inte erkänna det för alla andra. Utan dom har en kärlek som inte är lika 'magisk' utan rätt så tråkig helt enkelt. Eller vad vet jag.. AJA nu blev det en massa skitsnack som inte ens hör till ämnet känns det som.
I alla fall, första kärleken, bra eller dålig, det har jag inte fått vara med om.
Ni vet, den där filmkärleken som alla vill uppleva? Och som nästan ingen upplever på riktigt men kan inte erkänna det för alla andra. Utan dom har en kärlek som inte är lika 'magisk' utan rätt så tråkig helt enkelt. Eller vad vet jag.. AJA nu blev det en massa skitsnack som inte ens hör till ämnet känns det som.
I alla fall, första kärleken, bra eller dålig, det har jag inte fått vara med om.
Inte än.
Jag har väldigt svårt att släppa in folk på det sättet, att slappna av och vara mig själv. Att bli så sårbar.
Jag vet att jag låter otroligt klyschig nu igen, men vad ska jag säga? Vet inte hur jag ska kunna förklara det på ett bättre sätt.
Jaja, men min tragiska lovestory kommer väl.
Eller vem vet, min första riktiga kärlek kanske blir min enda?
Haha, aja nu fick ni den efterlängtade punt två i alla fall.
Tänkte först säga att ni får punkt tre imorgon, men vill inte lova någonting eftersom jag troligtvis inte kommer hålla det.
Kommentarer
Postat av: linn
HAHAHAHHAAHHAHAHA
Postat av: jennifer
din första kommer bli din enda tro mig! skoja. men dags att skriva punkt 3 nu kanske? vavavava
Trackback
