mikaela carlström

Jag heter Mikaela Alexandra Theresé Carlström och är född på Huddinge sjukhus den 22 juli 1993.
Jag räknas nog som lång vilket inte gör mig ett dugg eftersom jag är rätt nöjd över min längd. När jag har allt hår uppsatt ser mitt huvud jätte litet ut eftersom jag har rätt så breda axlar. När jag drar in magen kan man räkna mina revben och om jag trycker ut magen (säger man så?) så ser det ut som att jag är gravid, men när jag är normal har jag ingen tvättbräda direkt men inte heller några riktiga 'love handles'.

Skulle man ta bort hälften av mina lår skulle jag se underviktig ut men normalt  är dom helt okej. Inte dom fastaste men inte heller fläskberg. Jag har uppåt näsa och lite kinesögon. Jag har små öron vilket jag tycker är rätt gulligt. Ingen dumbo här inte. Även om dumbo är söt.
Mina överarmar är alldeles för stora jämfört med mina underarmar, men det går att leva med. Jag har precis som öronen, små händer. Mina fingrar är lite småmulliga och inte helt klart dom finaste. Så för att sammanfatta är jag en helt normalt byggd tjej med ett perfekt bmi och trivs bra med hur jag ser ut idag. Även om jag aldrig riktigt brytt mig över hur jag ser ut.

Jag har aldrig varit en hälsosam och sportig tjej eftersom jag i stort sett skiter i vikten och hälsan om jag ska vara ärlig. Har prövat en del sporter men det var inget för mig. Jag stannar hellre hemma och läser. Vilket jag älskar att göra, och har gjort ända sen jag lärde mig att läsa. Vilket är något mina vänner gärna påpekar 'ge mikaela en bok så håller hon sig glad och sysselsatt' 'men gå och läs mikaela', är några av kommentarerna jag får höra ständigt. Men jag vet att dom älskar mig ändå.

Jag får höra av mina vänner att jag är en arg tjej, haha. Vilket kanske stämmer, jag har en tendens att bli lätt irriterad och förstorar saker och ting. Men det är något jag jobbar på.
För jag är rätt ofta arg eller irriterad och det mår ingen bra av, speciellt inte jag själv.
Men ni ska inte tro att jag bara är arg, är inte värsta bitterfittan liksom. Jag har ju mina glada stunder också..
Jag har världens tråkigaste humor vilket resulterar i att jag skrattar åt och tycker det mesta är roligt.
Jag är också väldigt skadeglad, och kan inte hålla mig om någon halkar eller något i den stilen. Alltså jag står ju inte och skrattar om folk bryter benen, men kom igen.. vem skrattar inte om någon halkar? det ser ju så sjukt roligt ut!!

Jag är en expert att påbörja saker som jag aldrig slutför. Jag har ett antal noveller och bilder som bara är halvfärdiga. Har även en massa idéer på saker jag vill göra men orkar aldrig göra något åt saken.

Jag tror att jag är en rätt så bra lyssnare, jag vet oftast inte vad jag ska säga om någon kommer och pratar problem med mig. Men lyssnar gör jag. Fast vem vet, folk kanske tycker jag är världens sämsta lyssnare?
Jag vet inte riktigt om jag ofta pratar om mina problem, när jag försöker tänka på det så får jag verkligen ingen uppfattning om gör jag det eller inte.. vilket kanske är ett tecken på att jag ofta pratar om mig själv?
Nej men gud, om jag gör det så hoppas jag verkligen att folk säger ifrån. Jag vill inte vara en sån där irriterande 'vän' som börjar prata om sig själv så fort någon kommer och behöver tröst. Ett uppmärksamhetsoffer typ..
Nej men har blivit bättre på senaste år att prata om mina egna problem. Förut hade jag väldigt svårt att öppna mig för folk. Även mina vänner, men nu är det inga problem. Självklart finns det saker som jag håller för mig själv men oftast pratar jag med mina vänner om det är något jag är ledsen över.

Ända sen jag var liten har jag varit väldigt framåt och inte varit rädd för att göra någonting. Men det har ledsamt nog ändrats dom senaste åren. Jag har blivit mer tillbakadragen(som amy så snällt påminnde mig om att det hette.. hehe innåtdragen..) och blyg. Vilket leder till att jag blir dryg.
Vill verkligen ändra på det men vet inte hur. Men när jag känner mig trygg i en situation pratar jag på som bara den, ofta om helt ointressanta saker. Men jag är rolig att umgås med ändå. Hoppas jag.. haha.

Jag gillade personen jag var för några år sen mer än vad jag gör om den jag blivit idag. Men det är mycket pga att jag blivit så blyg och osäker i vissa situationer. Men eftersom jag mognat otroligt mycket dom senaste åren och 'lärt känna mig själv' (gud så klyschigt) på riktigt så måste jag nog säga att jag är helt okej som person ändå. Skoja, jag är bäst förfan.

Men nu finns det inte så mycket mer att säga..
Förutom att min favorit färg är röd, mitt favorit djur är lejon och jag lyssnar på i stort sett all musik?
Gud vad folk måste tycka att jag är intressant.....
Haha aja, det här var min presentation om mig själv.
Och jag hoppas verkligen att ni förstår att det här är ganska oseriöst. Jag är helt ärlig i det jag skrivit men eftersom jag är galet trött och på ett riktigt damp humör så spårar det kanske lite? En aning bara.

Jävlar vad långt det blev förresten. Ni som orkar läsa förtjänar ju fan ett pris!