mikaela carlström

''I've brought you to the place, Where I've
poured my heart out, a million times, for a million
reasons, To offer it to you''
- FM Static (moment of truth)

haha, man ska ju bjussa lite på sig själv.
så bjuder på en riktigt snygg bild.
imorgon fyller lillebror år, redan 8.
läskigt hur snabbt tiden går, det var liksom 8 år sedan han föddes.
känns som typ 2 år sen.
det där med tiden skrämmer mig lite, jag menar.. ett år det låter ju som en rikitigt lång tid.
men dagarna går och helt plötsligt har det gått ett år.
tiden bara försvinner, rinner ut.
mitt framför oss, ändå sitter vi och klagar på hur långt livet är.
eller inte alla, vissa lever precis som de vill göra, precis som de planerat.
men det är nog väldigt få.
jag önskar jag hade mer tid egentligen, mer tid till att förstå vad jag ska och hur jag ska göra.
mer tid till att tänka, utan att behöva oroa mig för att jag missar någonting.
det gör jag, missar någonting.. varje sekund som jag tvekar missar jag någonting.
alla gör nog det, det måste de ju göra.
för alla står väl ändå vid ett vägskäl där de tvekar innan de går vidare, vilken väg ska man gå och hur kommer det sluta?
den frågan har jag ställt mig själv många gånger, hur kommer det bli om jag gör så?
är det rätt? gör jag rätt?
det är mycket man frågar sig själv och inte kan svara på först man gjort de saker man tvekat inför.
efter det vet man om man gjort rätt och vad man gjorde för fel, då det är försent.
sånt hatar jag, efter man gjort något och tänker på hur man egentligen bord ha gjort.
känner mig alltid så misslyckad då, som om allt jag gör blir fel.
sen reagerar jag alltid för starkt på saker och ting, jag blir för upprörd.
jag kan bli så arg att jag börjar gråta för vissa små saker andra skrattar åt, men självklart reagerar människor olika.
de saker jag skrattar åt kanske andra gråter för?
det är tur det, att männsikor reagerar och är annorlunda.
att folk går igenom olika saker, olika motgångar.
det finns många människor här i världen som har mycket större problem än vad jag har, ändå gnäller jag?
och jag kan faktiskt inte hjälpa det, jag har aldrig upplevt sånt som många andra har.
därför är mina problem stora för mig, och små för andra.
jag blir så arg på vissa som står och säger ''vad har hon för problem, det är ju inget''
jo, för mig är det något, för mig är det stort.
så för er som klagar på att andra tjatar om sina problem som ni inte tycker är mycket till problem.
tänk till, de har inte upplevt något annat, de vet inget annat än vad de själv känner.

måste sova nu
har nationella i svenska imorgon, ska skriva uppsats i tre timmar..
kul kul.
får bara hoppas att de går bättre än läsförståelsen vi gjorde i tisdags.
puss